Jag hade planerat att göra en riktig uppdatering åt er nu ikväll,
men eftersom att allt aldrig blir som man planerat så uteblev även det.
Dagen har innehållit massvis med jobb och när jag klev av strax efter sju
så vankades det mat hemma hos mamma och pappa.
Dock blev det ingen finmiddag inplanerad utan jag fick kasta i mig
lite sallad och gårdagens köttbit i en ilande fart för att sedan befinna
mig vid min andra hälfts sida.
Nu har jag precis kommit hem och krypit ner i sängen helt ensam.
Fredric ligger antingen ensammen eller omgiven av andra sjuklingar
några gator lite längre ner.
1 månad och 12 dagar utan gips borde vara rekord.
Nu blir det ännu flera veckor med gips.
Tur i oturen och jag är glad att han lever. ♥