Ett tillfälle under 2008 mådde jag inte allt för bra, men Cilla var där och räddade mig ur en livs kris. (tänk på att jag överdriver en aning nu!)
Då bestämde jag mig även för att sluta planera saker och ting, jag hade ju aldrig tidigare planerat så flitigt som just då. Så varför fortsätta med nått sånt trams?
Sagt och gjort helst skulle inget planeras utan dagen skulle bli som den blev, det är för jävla gött vissa dagar må jag säga!
Just nu börjar jag falla tebax i ett planerande liv där varje minut är livsviktig och min dag går punkt och prickat efter en almonacka. inte riktigt men det är fan inte långt ifrån.

Å därefter kommer dessa sömnproblem, gode gud hjälp mig!
just nu ligger mina funderingar mest på om jag ska köpa min billys pan-pizza innan jag börjar jobba eller på min korta lunch imorgon?
Smartast vore att köpa den innan så jag kan nyttja lunchen fullt ut, men köper jag den innan måste jag kliva upp några minuter tidigare å då borde jag verkligen sova nuuu!!

Det är fan dax å kasta ut dumburken och in med stressbollarna igen - det här går inte!
Behöver jag ens säga att morgondagen är fullspäckad redan